Usch! Vilken jobbig dröm jag hade inatt.
Jag drömde att jag hade blivit mamma. Jag hade en nyfödd son, som växte väldigt snabbt.
Det var Jul och jag var med hela tjocka släkten.
Jag lekte och skojade med min son, tog hand om han och höll koll på han. Men hela tiden jag gjorde det, så ångrade jag att jag fått ett barn.
Jag hade ju så mycket kvar att göra i mitt liv, han hade ingen pappa, jag ville ju börja plugga i linköping.
Och det värsta var att i slutet av drömmen när jag "ammat" han, vilket var stora problem det också. Enligt drömmen så ammade jag han för första gången, men han såg ut att vara minst ett halv år. Hur jag hade lyckats bli gravid från första början, var också en enorm fråga för mig i drömmen. Min son kunde ju inte växa upp utan pappa, jag var tvungen att hitta pappan, men hur hade jag ens lyckats bli gravid.
Men hur som helst, slutet av drömmen efter jag hade ammat honom, somnade han, och jag tittade min son och insåg att jag inte älskade honom. Alla mammor borde ju älska sina barn va, men det enda jag såg var en börda, och jag ville bli av med honom.
Usch Usch vad jobbig och hemsk dröm, Inte nog med alla mina framtida planer gick i stöpet. Men jag älskade inte ens mitt eget barn.
Nä det här med barnproblem får fint vänta tills jag gått färdigt Universitetet ;-) Inga fler av dessa drömmar tack.
Nu ska jag gå och göra frukost och försöka skaka av den obehagliga känslan.